Gabriella

Jag är fångad i mig själv känns det som. Jag är den personen jag inte vill vara. Jag vill vara den som alltid är glad och som är trevlig mot alla. Idag är jag motsatsen. Jag känner mig arg. Arg på mig själv. Jag är sur på min pappa. Det var efter att han hade flyttat ihop med T som allt detta hände. Hon försökte lära känna mig men har gjort det på fel sätt. Hon kom ner till mig en gång i veckan när jag var där och ville prata. Vi pratade om massa saker men mest om min dåliga självkänsla. Jag vet att jag har dålig självkänsla och självförtroende men det blir inte bättre att hon fick mig gråta varje gång. När sedan min pappa bestämde sig för att inte komma på min egen födelsedagen/studentmottagning för att han vill frigöra sig från farmor och farfar blev detta droppen. Jag tycker att det är fel av de att välja denna dag att bråka när det är jag och S som kommer ikläm. Nu ska inte farmor och farfar komma heller för de tycker att det är fel att pappa gör så här. Men de kan inte hålla på så här. Jag har sagt vad jag tycker men jag tror inte han riktigt förstår. Det är därför jag inte bor där längre. Jag mår inte bra. Men jag mår heller inte bra av att inte träffa min pappa. Jag och min mamma går inte heller så bra ihop under en längre tid men det är bättre än att bo hos pappa och T. Jag känner mig inte trygg där. Jag känner bara ångest och osäker när jag är där. Och det är tack vare T. Så tack T, för att du nu har fått mig att må dåligt. Det var du som fick mig att tänka på allt nu. Det är du som har fått mig att vara arg på mig själv. Det är pga dig jag inte träffar min pappa nu.
Just nu är jag fångad i mig själv och mår inte bra.