Gabriella

Igår sjönk du i mina ögon. Du gjorde det absoluta otänkliga. Du läste mina dagböcker. Du läste det ända stället där jag är fri med orden och tankar. Nu är jag inte säker längre. Jag kan inte ens vara säker i min egna tankar. Om du tror att detta skulle ha hjälpt så har du fel. Detta var det värsta du-om någon- kunde ha gjort. Jag är så förbannad på dig. Du kunde ha pratat med mig, men nej. Du ansåg att detta var det bästa du kunde göra för stunden. Så du gick in i mitt rum när jag inte var där och läste mina böcker. Mina böcker som just nu ligger kvar hos dig när jag inte är där. Jag vill inte se dig, jag vill inte veta av dig. Just nu hatar jag dig. Du sa också att jag inte får bo hos dig, men vet du vad? Det vill jag inte heller. Jag kommer och hämtar mina grejer när ingen är där. Jag klarar inte av att se dig eller henne. Inte ens hennes barn vill jag se. Vem vill bo hos någon där den personen har läst dina tankar rakt av. Inte jag, så nu slipper du mig. Du sa att du mår bättre än någonsin. Nu när inget av dina barn bor hos dig. Härligt, tack! Nu mår jag mycket bättre när jag vet att du mår bättre utan oss. Då ska jag göra dig en tjänst och hålla mig så långt borta från dig som möjligt. Och det gör jag utan poblem.

Jag är fångad i mig själv känns det som. Jag är den personen jag inte vill vara. Jag vill vara den som alltid är glad och som är trevlig mot alla. Idag är jag motsatsen. Jag känner mig arg. Arg på mig själv. Jag är sur på min pappa. Det var efter att han hade flyttat ihop med T som allt detta hände. Hon försökte lära känna mig men har gjort det på fel sätt. Hon kom ner till mig en gång i veckan när jag var där och ville prata. Vi pratade om massa saker men mest om min dåliga självkänsla. Jag vet att jag har dålig självkänsla och självförtroende men det blir inte bättre att hon fick mig gråta varje gång. När sedan min pappa bestämde sig för att inte komma på min egen födelsedagen/studentmottagning för att han vill frigöra sig från farmor och farfar blev detta droppen. Jag tycker att det är fel av de att välja denna dag att bråka när det är jag och S som kommer ikläm. Nu ska inte farmor och farfar komma heller för de tycker att det är fel att pappa gör så här. Men de kan inte hålla på så här. Jag har sagt vad jag tycker men jag tror inte han riktigt förstår. Det är därför jag inte bor där längre. Jag mår inte bra. Men jag mår heller inte bra av att inte träffa min pappa. Jag och min mamma går inte heller så bra ihop under en längre tid men det är bättre än att bo hos pappa och T. Jag känner mig inte trygg där. Jag känner bara ångest och osäker när jag är där. Och det är tack vare T. Så tack T, för att du nu har fått mig att må dåligt. Det var du som fick mig att tänka på allt nu. Det är du som har fått mig att vara arg på mig själv. Det är pga dig jag inte träffar min pappa nu.
Just nu är jag fångad i mig själv och mår inte bra.